Jag kan inte fatta att jag lät dig förstöra så mycket för mig i sommar, att jag lät dig trycka ner mig ännu mer. Och till råga på allt jag gjorde för dig under dom där dagarna.. Du utnyttjade mig när jag var som svagast och när du visste att jag och E hade det jobbigt. Du kan inte ha mycket till hjärta och du måste varit rejält avundsjuk på mig.

Men det var inte vad det här inlägget var till för..

---

Jag har verkligen inte haft det lätt genom åren och ska jag ärligt säga trodde jag aldrig att jag skulle leva nu. Men det gör jag och det är jag glad över!
Skolan.. Ordet skola får mig att må dåligt. Skolan är och har varit jätte jobbig för mig. Ända sen jag var liten då min pappa dog. Jag har blivit mobbad och trakasserad både fysiskt och psykiskt i skolan. Jag har inte fått den hjälp jag behöver. Jag har inga grunder och inga lärdomar alls från låg och mellan stadiet. Jag började skolka redan när jag gick i femman om inte tidigare.. Då jag ljög om att jag var sjuk och smet från skolan.. Om vi hoppar till gymnasiet så började jag först på GUC och där gick det bra eller åtminstone helt okej första året. Men det var då mot slutet av ettan allt som jag varit med slog tillbaka emot mig och jag hamna i djup depression som läkarna och psykologerna kallade det jag fick äta en massa mediciner och blev sjukskriven från skolan. Började barn och fritid två år senare på katte och där trivdes jag. I skolan.. I klassen. Men ändå funkade det inte. Jag har aldrig haft några rutiner, Jag har nästan inga kunskaper alls när det gäller skolan. Är det konstigt då att det är svårt? Nej jag tror faktiskt inte det.

Jag har blivit sviken allt för många gånger av allt för många personer.
Allt jag vill ha är en vän att prata allt med om, som jag kan lita på.
Visst jag har underbara personer att prata med. Men en riktig vän som jag kan prata om precis vad som helst och som jag kan hitta på saker och ha kul tillsammans med. Men nej det är ingen som har lust med.

Jag är inte snygg, inte populär, inte särskilt omtyckt..
Men jag är jag. Jag är ärlig, jag sviker aldrig. Jag ställer alltid upp och jag har ett stort hjärta med mycket kärlek att ge (pratar om vänskap). Men något fel på mig måste det vara eftersom jag har inte just den där vännen jag behöver.

Jag sitter inte och skriver det här för att jag tycker synd om mig jag skriver bara hur jag haft och hur jag har det och hur jag känner. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig heller. Jag skrev det för jag ville det ochför att det är min blogg. Okej jag kanske borde skrivit det i min privata men aja nu blev det såhär. Jag tvingar ingen att läsa iaf.